Ibalnd tror jag att jag är den virrigaste i min närhet,eller inte bara ibland,ganska ofta..

Det susar förbi tankar,meningar och hela blogginlägg i skallen på mig ibland :/ Jag hinner knappt hänga med dem själv :)

Åh så har det nog alltid varit. Jag har alltid kallats för dagdrömmare och ha en livlig fantasi.

Jag har alltid tyckt om att skriva,helst då bara från stödord och lyckas få till en historia :)

När jag var yngre satt jag gärna med en gammal skrivmaskin och skrev. Det är skönt,man kan kliva ur sin "trygghetszon" och bara skriva och uppleva :)

Jag brukar kunna skämta om att andra skulle inte överleva i min skalle en dag,jag hinner tänka och fundera tre ggr mer än min familj bara innan frukost :) Jag hoppar mellan mina samtalsämnen och förväntar mig nästan att alla ska hänga med :)

När min äldste son var mellan tre och fyra år,så började dagis tycka att han var annorlunda än sina jämnåriga kompisar. Att han inte var lika snabbt utvecklad.

Han fick tid hos barnmottagningen först för psykolog utredning,de fann att han var lite efter i sin utveckling så vi fick en tid på Barn och ungdomshabiliteringen.

Det vart flera besök och många arbetspass för honom där.

När han var ca 5 år så fick vi reda på hans diagnoser.

ADHD med drag av autism och Tourettes.

Jag minns fortfarande min känsla,kändes som jag föll,föll långt ner i ett stort svart hål...Hur skulle jag kunna vara mamma och uppfostra min son?? Jag hade ju knappt hört om dessa diagnoser innan.

Men sakta men säkert så fann jag mig i allt kaos och fick en förståelse,om dock liten. Han var ju samma kille som innan. Men först kändes ju allt som en film.

Han var då en väldigt aktiv kille,välte bokhyllor,gick in i främmande bilar för att kolla doftgranarna :)

Han har alltid älskat doftgranar :) Han var överallt och ingenstans,var det tyst så hittade han på bus :)

Han har inte haft bekymmer med det sociala,han har alltid älskat att vara i fokus och att få höras. Det hände alltid saker omkring honom. Han byggde gärna om sängen med allt sitt innehåll på rummet till en lastbil,han satt på en stol i sängen,kollade på Nu blåser vi snuten på tv:n,å där kunde han sitta i timmar.

Åskade det så fick vi fara hem,han klarade inte när det blåste kraftigt ute,höga röster fixar han fortfarande idag väldigt väldigt dåligt,plötsliga förändringar under dagen kunde sänka honom totalt.

När han var i tioårsåldern så gjordes en ny utredning på  honom och han fick även lindrig utvecklingsstörning. Då såg jag allt nattsvart,tänkte att jag kommer inte klara detta.

I samma veva då bråkade jag väldigt med den yngre sonens skola för jag misstänkte att även han hade problem. De på skolan tyckte att jag bara var en jobbig mamma. Han satt aldrig still,gick ut på toaletten OFTA,gick och satte sig i bokhyllan när han lessnade på fröken.

När han började ettan så sa fröken åt mig efter någon månad att hon misstänkte att han hade diagnos.

Yees! Äntligen tänkte jag! Det var äntligen någon som förstått. Efter flera träffar hos skolpsykologen och sedan bup så fick han sin diagnos,ADHD. Han som sin bror hade svårt att sitta still(förutom vid tv:n),han var aldrig tyst,vart hysterisk vid ett nej,tårarna sprutade om han fick motstånd av något slag.

Han har för drygt år sedan bytt skola till högstadiet och det tog oss hela 7:an och några F i betyg,innan skolan förstod mig när jag sa att han behöver extra hjälp i skolan,en liten extra motor.

Först tyckte ju hans fröken och skolan att de hade läget under kontroll,men så var ju inte fallet.

Under åttan nu så har han kommit ikapp och kämpar på bra!

Alltså egentligen,att ha diagnosbarn är ABSOLUT inte det jobbigaste. Det jobbigaste är att ALDRIG känna sig förstådd som förälder. Att man först måste kämpa hemma med barnet och sen slåss mot skola,samhälle och omgivning.

Det finns så många trångsynta människor i vår värld,de bär skygglappar.. Jag har aldrig varit ute efter att sätta en stämpel på mina barn eller trycka i dem medicin. Utan bara hoppats att barnet i sig,jag,skola,samhälle och omgivning skulle kunna få en förståelse för att vi alla är olika. Olika är bra!

Mina grabbar har/är varit bullriga,högljudda och väldigt skiftande humör men jävlar en sån kärlek de ger. Ja jag får fortfarande tjata på dem och vi jobbar varje dag,men de förstår själv sina diagnoser,kanske inte alltid vill förstå varför man får och inte får göra si och så. Men överlag funkar det ganska bra för dem,de får kämpa lite mer än vad deras jämnåriga får när det gäller skolan.

Diagnos-barn är precis som vilka barn som helst bara lite mer av allt!

Tänk om det hade kunnat vara lite mer accepterat att vi alla är olika,både inom skolan,sporter ja livet.

Mina grabar sportar,en brottas och en kör innebandy :) Jätte bra att de får träna och göra av med överskottsenergi :)

Jag kan ibland känna att vissa inte förstår diagnoser,eller inte vill förstå. Jag kan förklara mig blå och ändå vill de inte förstå. Men jag kämpar varje dag för deras bästa och kan bara hoppas att jag gör rätt i slutänden. Min äldsta dotter har haft jätte bekymmer med skolan och vi har gjort utredning. Hon har inlärningssvårigheter och har behövt extra tid och hjälp och stöttning.

Hon har *tagit studenten

             *skaffat körkort

             *sambo,hus och hund

             *och hon har gett mig mitt första barnbarn  

Så kollar jag på henne så vet jag att jag har gjort något rätt,så jag kämpar vidare med mina grabbar  

Mina barn tycker nog inte ALLTID om mina regler och att jag lägger mig i!

Men det kommer jag göra så länge jag andas  

Nå tanken var ett kortare inlägg idag och det gick ju inte så bra ;)

Bättre tur imorgon :)

Sussa sött och ta hand om dig  

Idag är det farsdag  Grattis igen pappsen  

Idag har vi fått lite fint på gården och hönsgården   Satt upp lite mysbelysning och faktiskt så har den första snön kommit,nå pyttepytte lite,syns inte på backen. Men bara känslan av att det faller lätt 

får ju en att faktiskt hoppas på vinter   Hellre det än detta pissande regnväder :/

Åh självklart så måste ju mina höns och ankor få lite mysfint med     

Det bästa med mörkret är ju just att få tända ljusslingor,värmeljus och myslampor  

Jag hade sällskap ute idag när jag fixade på gården,Herr å fru Anka var i närheten hela tiden och typ övervakade vad jag gjorde  

De är så vackra,mina fåglar  

Nu är det mys inne :) Tända ljus och kaffe i koppen  Jag sitter under filten(fryser som en toka),datorn i knä,både vovva å katta gör oss sällskap och Beck på tv :)

En perfekt avslutning på en bra vecka :)

Imorgon är en ny vecka med nya möjligheter  

Glöm aldrig bort att du betyder!

Finns bara en av oss och vi alla behövs!

Sitt aldrig ensam och fundera,räck ut en hand,be om hjälp,du är fantastisk  

Min farmor sa efter att farfar hade gått bort,att man aldrig ska somna ovänner. En jätte bra regel här hemma då vi alla kan ha hett temperament.

Jag har ju flera barn med diagnoser av olika slag,vilket gör att krockar det här hemma,så krockar det ordentligt.

Kan slå gnistor här :)

De kan ryka ihop så det kommer tårar,men samtidigt kan man se kärleken barnen emellan oxå :)

Även om vissa dagar känns som miljoner minuter så är jag otroligt tacksam över min bullriga,fantastiska familj  

Mina barn och sambo tycker att jag är en ganska jobbig mamma,jag är på min familj om att man ska prata,

när man är ledsen,  

när man har problem,  

när man är arg,  

ja även när man är glad :) Man måste prata och lätta sitt hjärta,så viktigt  

Åh absolut,inte skiljas som ovänner  

Ta hand om er och vårda kärleken  

Nu ska jag försöka bara vara och njuta :)

Tjingeling  

Mys på högnivå<3 Tända ljus,sittandes under filten i fåtöljen,min virkning,vin i glaset och Så mycket bättre på tv <3 Jag njuter <3 Jag har inte allt men jag har det bästa i mitt liv,precis allt jag behöver<3 Åh för ovanlighetens skull har jag hela min hemmaboende familj i soffan <3 Till och med bonusbarn ikväll,kul att de vill vara här :) Jag har fått en tavla idag av min äldste son,för att jag var värd det hade han sagt<3 Ett ord,Tacksamhet! Så tacksam över allt och alla som finns i mitt liv <3 Tack för att ni står ut med mig <3 Tjingeling <3

Som jag längtar och vill ha snö,vinter och advent :) Tända ljus och en hel massa mys :) Idag ska vi baka lussebullar så man känner sig liiite närmare myset :) Lördagar är nog den bästa dagen på veckan,man kan göra lite som man vill,när man vill :) Iaf denna lördag,nästa lördag blir det Sandviken för hela slanten :) Då är det brottning :) Men just denna helg är det lugn å ro :) Eller om man nu kan få lugn och ro i stora familjer ;) Nåja,full fart mot bak :D

Ta hand om er <3

Efter en softardag med bak och städ känner jag mig både slut och samtidigt väldigt rastlös :) Vet inte riktigt vad jag ska ta mig till,städa lite mera kanske :)
Nå men det kommer ju en dag imorgon med och då finns det nog tid och ork för bus   

Har jag berättat att vi har höns,tupp och ankor? Idag vart det lite olika former på utdelningen av äggen :) Jag kan finna en sån ro av mina fåglar ute :) Ja alla fåglar,

både "vilda" och mina i hönsgården           

Här på kortet är Alvin och gänget :) Min vackra tupp,dock lite elak mot mina ankor :/

Här är herr och fru Anka :)

Något mer jag finner rogivande är att virka,men det får inte vara för stort då hinner jag lessna,vill se resultat ganska omgående :) Amigurumi är jätte skoj :)

Nä nu ska jag nog dra mig mot soffan och lite soffmys med några ur gänget iaf :)

Kom ihåg att du betyder!

Tjingeling  

Pratade just med en väninna och eldade upp mig själv över ämnet vi pratade om.. Me too... Det är fruktansvärt att det ska få ske våldtäkter och sexuellt ofredande,men vad gör det för offren att dra upp allt i hetluften igen? Jag är själv ett offer och skulle inget hellre än att det inte skett,men vad blir jag för smartare och klokare i att skrika ut ME TOO nu,flera,flera år senare! Nä samhället brister,vi vuxna brister i att INTE se eller att INTE VILJA se vad som händer omkring oss. Att dra upp saker som då hände för flera år sedan skulle varje offer behövt haft å fått hjälpen då,nu sårar det fler och även förövaren har nu kanske familj och barn.. Om alla skulle se efter de sina och ta hand om varandra,prata om rätt och fel redan från barnsben,så skulle fler anmälningar ske direkt ifrån det som hände. Offren skulle inte behöva bära allt själv och bli friskare vuxna tidigare! Jag försvarar INTE några förövare överhuvudtaget! Det är sjukt beteende,det är INTE okej att varken fysiskt,psykiskt eller sexuellt trycka ner en annan människa!! Har ALDRIG VARIT Å KOMMER ALDRIG ATT BLI!! Sen har vi alla ett val om man dejtar via nätet,så valet är ditt om du skickar bilder på dig själv. Om du nu inte är ett barn,då är det föräldrarnas ansvar att hålla koll och ta hand om dig! Håll koll på hur dina föräldrar mår,dina syskon,dina vänner,dina grannar. Är det någon som far illa omkring dig?? Samhället måste våga reagera,agera och våga ta ställning!

Nog sagt!
Nu ska jag baka vidare? Ta hand om er och de ni håller kära??

Morgonstund!

Finns det någon bättre stund på dagen så säg?

Tystnaden har lagt sig över hemmet,barnen och sambon är på väg mot dagens skola/jobb :) Det som hörs hemma nu är klockan på väggen,tuppen Alvin som gal i hönsgården,skatornas läte och datorns tysta surrande :) Ljuvliga fredag :)

Älskar att sitta och bara låta tankarna fara omkring    I alla fall idag :)

Känner mig ganska harmonisk,dock lite trött. Tanken var bak idag så jag måste ta och rycka igång dagen :) Vill dock bara sitta och njuta en liten stund till av tystnaden och lugnet  

Men lite musik så här på morgonkvisten är ju aldrig fel   

Denna är så vacker   Den spelar jag för mina barn  

Det här med att vara förälder..Det är det svåraste men också det mest underbara jag har varit med om.

Men det är dock skit svårt,att kunna skydda,rädda,stärka,trösta på ett rättvist sätt. Balansgången mellan att hjälpa och stjälpa är trådfin. Jag hoppas att jag hjälper å inte stjälper :) Jag har regler som jag aldrig skulle bryta som när de blir äldre,men inte myndiga,jag skulle ALDRIG köpa ut alkohol åt dem! Jag gjorde inte det åt min äldsta och skulle inte göra det till de yngre heller :) Appråpå mig äldsta..hon har ju skaffat ett eget litet barn,alltså MITT barnbarn  Sötaste och goaste prinsessan  

Men alltså,min yngsta är 10 och man har fasen glömt bort mycket av bäbistiden..Att armarna kan bli jäääätte långa på dem om de vill ha nått,att de är snabba som illrar när de upptäckt nått de vill göra,alltså hur har jag orkat med fem?! Men jag vart ju inte fembarns mamma under en och samma dag :) Min äldsta var 12 när min yngsta kom   Det är en skatt med barnbarn,man kan lämna tillbaka dem när man är trött   Man har ju ibland så det räcker och blir över när man då oxå har "diagnosbarn",i mitt fall så har jag fyra med svårigeter   Åh bara tanken på att de andra oxå en dag ska flytta hemifrån känns bissart..Hur ska de klara sig utan hönsmamman mig  

När vet man att man verkligen lyckats med sin föräldraroll då? Ett gott tecken för mig är ju då att min äldsta har bildat sig en egen familj,tagit studenten,körkort mm.Men en sak är då säker,man slutar ALDRIG oroa sig för sina barn  

Jag var på bup häromdagen med en av flickorna,psykologen och kuratorn frågade mig "om och vad" jag har någon utbildning inom NPF.

Jag sa att jag inte har fått nån utbildning,men jag har ju de bästa lärarna hemma,mina barn.

Trots olika diagnoser så är de både lika och väldigt olika i situationer. Men i regel kan jag läsa av barnen så pass att jag ser hur dagen kommer kunna bli,allra helst på mina flickor. Ett visst tonläge,blicken och kroppsspråket,det säger en hel del.

Har man diagnos i dagens samhälle så kan man lätt få en stämpel och inte bli förstådda eller förstå sig på saker och ting. Vissa av mina barn kan ha svårt att förstå det sociala i livet och då lätt få en stämpel på att vara högljudd,göra en höna av en fjäder,vara arrogant och allmänt smådryg.

Och då flera NPF diagnoser inte syns utanpå så kan det ju bli så tokigt. Där önskar jag att jag hade kunna hjälpa dem  Ja jag kommer ju aldrig sluta stötta dem och kommer alltid säga till om saker och ting blir tokigt,och tillsammans får vi försöka kämpa med det. Men om man vänder på allt så är ju en diagnos också en superkraft,för vem behöver vara som alla andra?,alla har vi ju rätten att vara som vi vill så länge man inte sårar andra omkring sig. Men man kan ha svårt för att passa in då samhället är uppbyggt som det är.

Vad är rätt och vad är fel? Nåja man lär så länge man lever,så det är ju bara att kämpa på  

Dags att återgå till dagen så man får något gjort idag  

Ta hand om er och vårda dagen  

Alltså dagens barn??..

De är bekväma,de saknar friskluft och är beroende av internet.

Ja inte vet jag om det bara är mina barn,men jag tror att i MÅNGA hem kämpas det med samma saker.

*FÖRÄLDRAR

-Gå ut och lek!

-Lägg ifrån dig surfplattan/telefonen!

-Stäng av tv:n och hitta på nått!

-Gå ifrån datorn!

*BARNEN

-Har ingenting att göra!

-Måste ringa till min kompis! (som bor två hus bort!)

-Mamma/pappa,kan du säga vad jag kan göra!

-Jag har inget att leka med!(Dagen efter hens födelsedag!)

mm.

När en annan var lite så var man ju jämt ute,å nä jag är inte född på 18-talet,men nog har jag några år bakom mig :) Jag var då ute för det mesta,man gick eller cyklade till sin kompis,man var sysselsatt helt enkelt.

Barnen av idag blir bara bekvämare och bekvämare,finner de inget att göra,ja då ska det ätas. Man är sugen både på det ena och det andra..

Jag vet att när jag var typ 15 år så satt jag på bussen hem och två äldre damer satt bakom mig,de pratade om när de var ung och sa att -Det var bättre förr!

Så kanske vi alla tycker att det var bättre förr,även våra egna föräldrar när vi var små.

Men om jag kollar på samhället ur det stora hela så har ju det förändrats en hel del sen jag var liten.

Det är mycket råare och fel saker finns i omlopp. Mentaliteten överlag är ju helt annorlunda och väldigt sjukt. Sjukare än vad man tror.

Idag kan man ju få tag i både det ena och det andra runt varje hörn i stan.

När jag var i tonåren,stod jag och mina vänner utanför konsum och bad storgrabbarna köpa ut folköl,å jösses vilken spänning bara det var i sig. Idag räcker inte folköl,utan det ska vara starkare saker.

Hur ska då samhället se ut när mina barnbarn växer upp?? Det vågar jag nästan inte tänka på..  

När man kommer till den dagen då ens liv tar slut,tar det då slut eller finns det nått efter detta?

Jag kan känna att mina nära som gått bort,kan vara omkring mig,eller jag vill iaf tro det  Jag kan känna dofter från förr och då minnas speciella stunder. Tror ni på det andliga? Jag har varit på seanser och min farfar kom med budskap åt mig vid ett tillfälle  Jag har fått vägledning via medium och det har stämt :) Jag har en väninna som är synsk och även spår i kort. Både hemma hos henne och på distans. Hojta om ni önskar vägledning så kan jag guida er rätt   

Nä nu annan nytta! Ta hand om er och vårda kärleken  

Tjingeling