Jo det har jag ju sagt att jag är mamma till fem,varav fyra har problematik.

När jag pratar med nya människor eller äldre människor så kan det komma från dem; Alltså hur orkar du? Men fem barn? Åh flera diagnoser??

Medans jag kan känna att det inte är något speciellt med det,jag menar,jag har ju inte fått alla fem på en gång och sen är ju diagnoserna/problematiken en del av dem.

Men visst,jag ljuger om jag säger att livet är en klackspark,det är alltid fullt ös på någon/några av dem.

Det har varit extra kännbart nu när jag har varit sjukskriven och sen ångesten över att jag mått dåligt för familjens skull,man har känt sig ganska värdelös,maktlös och helt enkelt sämst.

Sen att prata om att man "har gått in i väggen",jag hade inte förstått innebörden av det förrän jag hamnade där själv.

Jag ville att människor omkring mig skulle veta och förstå,men det är svårt när man själv inte förstår.

Jag har aldrig velat att någon skulle tycka synd om mig.

För att förtydliga detta så är det inte barnen som är anledning att jag vart sjuk,utan jag har haft för mycket,för länge.

Men livet känns lite ljusare nu,dock trött,nätterna är inte som de varit. Har testat på att jobba,själva jobbet i sig går jätte bra,men min kropp och knopp har svårt att hänga med och jag blir slut. Men jag skyndar långsamt och tar en dag i taget :)

Frisk eller sjuk så är det ju ett heltidsjobb att vara förälder. Alltså det är ju skola,

läxor,kompisbråk,träningar hit å dit,innebandymatcher och brottartävlingar mm. Sen vill man ju hinna "bara vara" med dem oxå. Åh min ständiga följeslagare ångesten,kommer gärna förbi lite titt som tätt,över allt man inte gjort,över allt man gjort,vad man har sagt och vad man inte sagt.. Ja den fan blir man nog aldrig av med..

Men med barn kommer ju mycket glädje,skratt och kärlek. De är ju min värld,men stundvis snurrar de på snabbt så det blir kaos. Seriöst,jag vill inte byta bort en sekund på att vara mamma,älskar mina "juveler" även kaos-dagar <3

Det är ju ganska fantastiskt det här med barnbarn oxå :) Jag blir alldeles varm när min lilla fröken är med mig,detta leende när man busar,hennes vackra ögon kisar när hon lycklig <3

Mormors skatt <3 Men det känns att det är tio år sedan min yngsta var i den åldern,herregud,känns hemskt att säga,men mina barn börjar bli stora,åh jag som bara är 29 :)

Nä nu en kopp java,tända ljus,soffmys och självklart min virkning :) 

Tjingeling    

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Nå men vi försöker väl igen, ska försöka lite mer, vet ju att jag tycker det är skönt att skriva      Det är ett satans spring i trapphuset...dörrar smälls igen, kan ingen hålla i dörrhandtaget när man ska stänga en dörr??? Hur svårt kan det vara...

Jaha så var den här,denna sommartid,underbara sol,mindre underbara myggor,men ack så härligt med sommar     Barnen går i en dryg vecka till sen har de sommarlov,tio veckor med "jag har inget att göra". Dagens barn är ganska bortskämda,vi curlar f...

Jag vet,jag säger det ofta,men kan man inte vara tacksam över vad man har så kommer man nog aldrig kunna känna riktig lycka. Åh visst,ibland kan det vara svårt att känna tacksamhet över barnen som bråkar,regn som öser ner när man vill ha sol,eller ba...

Ibland kan jag bara bli såå less på de mesta i mitt liv,trots att jag vet att jag älskar det mesta med. Jag har svårt att inte se det andra skiter i att se..Jag förstår inte hur "ditt" kan vara viktigare än "mitt".. Bara rent generellt,hur vi kan v...

    Känslan när min vuxna dottern säger att hon älskar mig  Fantastisk känsla, älskade barn, din ålder kommer ALDRIG spela någon roll,för du är mitt älskade barn och kommer så alltid att vara. Att se och prata med er båda idag gjorde mig så fan...